Nucirkus.Det var länge sedan.. Svarta vagnen mot Stackaren i korta drag. Jag förstår införseln av Stackaren i NUcirkusbilden då den är en cirkusplattform i Drömspelet. Men om den inte har rätt ingång kan den falla platt. Den svarta vagnen är en liten ask som kommer dragandes. Stackaren är en mask som kommer krälande. Svartas entré slår Stackarens entré på det. Svarta utstrålar lätthet mens Stackaren signalerar svårmod, seghet, motstånd, strävan. Olika språk. Olika sätt att säga hej.
Etableras svårmodet för starkt kan det vara svårt att komma loss ifrån det.
Till Stackarens fördel hör dess genomgång. Men det sköra trevandet i Nucirkusen fångas nog lättare med den svarta vagnen. Stackaren tappar, eftersom den är så jordnära, i abstraktion där. Fånga upp flummet här. Kräver nog repetition.
Podiet som är på väg att bli cirkusmönstrat, blir nog målad med illustrerade guldrep, barock style. Fast med cirkusfärgerna. Har ju redan börjat måla och den andra färgen är redan införskaffad.
Runt Stackaren är man tvungen att hitta på en historia, motivera närvaron. Här kan finnas ett feltänk. Närvaron skall inte behöva någon förklaring. Känner man att man är skyldig en förklaring berövar man publiken den exlusiva rätten till tolkningsföreträde. Risken finns att man kan halka in i en situation som gränsar till ett skrivapånäsantillstånd. Historien skall vara öppen, open scource, ett vitt papper för varje deltagare att i utifrån i stunden i efterhand fatta sitt eget manus, sitt eget varför. Och sitt eget varför inte. Bli allt utifrån inget.
Skapelsen börjar närma sig nålsögat. Den skall igenom, och utan att strypas, ges möjlighet att växa. Svartpolerad eller skitbrun, det är frågan. Kanske bygger man på mer substans till Drömspelet att exploatera, men som inte blir tydlig utan Drömspelet som dess stora sammanhang.
Stackaren är om den packas rätt minst lika lättdragen som den svarta och det kan falla sig naturligt att använda Stackaren när Mor o Far är etablerade i den och den har en cirkusprofil och det kan vara spännande att utveckla den som egen falang. Men det kan finnas en risk med att göra om något som äger egen syrka i ett sammanhang till något annat. Det kan bli otydligt utan dess sammanhang. Kan vara risk för egenmäkligt falangförfarande. Det må vi akta oss för, då vi som grupp utsatts för det tidigare och vet såren.
Några tankar från den store osynlige regissören.
Man blir grillad man blir kokt man blir stämplad det går fort. In i ugnen me´rom.
Om optimism är en positiv inställning till sin egen undergång är jag skeptisk.
Parallelliteten är en dålig ursäkt för att inte se varandra i ögonen.
Juridiken är den välbesuttnes sätt att stjäla laglig. Inte som matematiken, där ett fel begånget gör det omöjligt för ekvationen att gå ihop.
Känner vi oss väl mänskobarn? Har vi fötterna i rötterna? Eller handen i syltburken? Eller skägget i brevlådan. Eller ägget bland hermelinerna? En tanke medans vi faller mellan stolarna.
Det tisslas och tasslas om vemod och lomokoli. Skall först nämnda ord inte stavas V-mod? Personer med fötterna i tv-80-talets rötter vet att medge att man innerst inne bara är en liten ödla.
Kanske man skulle ta kontakt med en krimonolog för att dra upp en profilbild av den typiske bostadsrättbildaren. Det kan vara bra att veta om man misstänker att någon nära vän eller anhörig är i riskzonen.
Dagens kulturpolitik är verkligen ute och seglar med cykeln. Både kulturministern och Stockholms kulturborgarråd har bestämt sig att kulturpolitiken skall göras om från grunden, göras modern, passa dagens strömningar. Man filar och fejar, rattar och bänder, försöker få allt att passa, men det blir mest pastej av det hela, kulturen är en bångstyrig rackare. Kanske den gamla kulturpolitiken inte var så förlegad ändå. Kanske den var tidslös? Som konsten. Som den kom till för.
‘Finner uttrycket war on error mycket träffsäkert. Errorismen = Jakten på fel. Är öppet för feltolkningar. Jagas ett fel eller är jakten felplanerad? Är post-errorismen samlade erfarenheter av fel begågna? Hur definieras då uttrycket war on errorism? Kan uttryckas som en hund som jagar sin egen svans. Vi har brutit ner meningen war on terrorism helt enkelt genom att ta bort första bokstaven, lyft på locket så att säga, och beskådat det inifrån. Vad vi upplever då är ett motsatsresonemang. Tesen är alltså vara att inifrån är uttryck motsatt sig självt. Få kan vara oemotsagda, kärlek är ett. Ömhet ett annat.
Föreslår att Residenset nu ges ett eget skrivbord på övervåningen och att köket mot gatan inrättas som verkstad. Kommer att vara Tomtens framåt jul. Där skall flitens lampa lysa i vintermörkret, svett och glädjetårar lacka mot den jul som komma skall emot oss likt den flygande skotten plöjer snön vi hoppas stanna kvar hos oss. Är det inte så att alla snackar om att julen skall rulla? Så fort som julen börjar rulla sägs det. I äldre tider, dvs litteratur,film och sagor, tog sig julen fram på medar men med fortsatt växtbuseffekt rullar julen på varken utan motstånd eller problem.
Tänk så många verkligheter det finns.
Socionomer i hela landet anropas. Här finns ett helt nytt forskningsområde att sätta tänderna i: Personlighetsförändring vid bostadsrättsbildning. Det kan vara bråttom, för vem vet, kanske forskningsobjekten återgår till det normala eller tar ännu ny skepnad. Färskt forskningsmaterial till dags datum finnes som sagt men rätt som det är så har sund logik varit där och förstört möjligheten.
Angående Face Sheep är det nu öppet det som mer eller mindre skumma myndigheter och organisationer hela tiden sysslat med. Internet är hisnande o skrämmande på samma gång. Skräckscenariot är ett samhälle där alla glirar på alla enligt angiverimodell. Många hemligheter kan avdagas, en nätets transparens, men det måste byggas en lagkonstruktion runt det för att inte skall gå åt pipan. Vad vi människor håller på för att ha nåt att göra.
Våran hyresvärd, eller rättare sagt representant för den,styrelsen, eftersom det är en bostadsrätt, en ganska ny sådan, där hierarkiena börjar skönja sig tydliga, har vad jag förstår författat en skrivelse till övriga hyresgäster och borättsinnehavare, där de låter påskina att den vet bättre än oss hur vi bedriver vår verksamhet. Går jag in till grannen och förklarar hur den personen skall sköta sin butik? Stackars människor. Man må ha paragrafer, men de är inga livskamrater.
Positivt tänkande är för mig är att veva,veva och åter veva och samma melodi upprepar sig hela tiden. Att leva är att veva. Att veva och sedan dö. Att veva livet till sitt fullo. Se där går en vevande människa.
Jag arbetar hellre med ett fåtal dedikerade människor än gör konst för massorna. Det är ingen elitism utan ett personligt ställningstagande, ingen politisk manifestation utan en fråga om kvalitet. Om man vill kan man följa en självskriven naturlag att massan per automatik nöjer sig med mindre. Det är för mig ointressant. Det är ett konstlat jämlikhetstänkande som kan beskrivas med citatet- Alla delar lika med till mig så delar jag lika till andra. Kontrollbehovet är väl synligt. Jag vänder mig emot den politisering som sker från det nygamla etablissemanget med uppfattningen att andra människor inte kan välja själv, att en människa inte ska få uttrycka sin åsikt utifrån personlig insikt.
Vem kastar första stenen på denna glasmur?
Är sliten.Imorgon skall jag jobba på mig själv.
Jag läste för ett tag sen en intervjuartikel,en sådan där i personlig och förtroendegivande stil, med nuvarande kulturministern där hon uttalade sig att vi inom kulturpolitiken lämnat den kommunistiska eran bakom om. Men det är ju nu som den efter klassiskt öststatsmönster den kommunistiska modellen fått sitt inträde med allt vad som utmärkte den administrationen. Ökad övervakning, ökad partipolitisering av förvaltningsutövandena, ökad byråkrati, mm.. det finns mer att hämta av liknelser mellan vår nya svenska maktapparat och den gamla öststatsmodellen än vi kan tro. Visst kan det vara skönt att känna att Svea rike inte i allt är lilla USA, men trösten blir liten. Som en sliten grimma.
Jag undrar vad som händer om man beslutar sig för att gå till en annan stad, de flesta städer kan man nå nuförtiden för många broar har byggts, ungefär som när man blir rastlös. Man kanske helt enkelt tröttnat på att vänta på bussen utan börjar gå, och sen slutar man inte gå. En luff helt enkelt. Eller så går man i sina egna tankar så man helt enkelt går igenom kassan i snabbköpet och väl utanför affären en bra bit vidare på trottoaren skiter jota i att gå tillbaka, vad är det för något bakåtsträvande? Hur lång tid tar det till Södertälje?. Nej, nej, think big thinker man, man är ju en thinkerman. Om man vore några fler kanske man kommer längre. A och O med bra skor. Det är ju tur att dagen sammanfaller med nya härliga strumpor och tidpunkten mellan hård och mjuk läst infinner sig. Tusenmilakliv. Inga transportsträckor utan hel t100-procentigt luffarnjut. Själen hittar styrfart, kroppen kopplar frihjul och lyckan spelar fritt. Allt är så barnsligt enkelt.
Inget klag i dag. Daggen döljer ingen kladdkaka. Goddag fru Choklad. Ingen choklag denna vackra dag. Ingen närmelse av choklagarpikelagen. Choklagden följer sin egen lag. Ligger där löven la den. Sagd sill ligger i egen lagg.
Meningsfullheter komprimerade till hårdkokt kaffe.
Har fått grepp om paniken och eftersom den just nu avslutade valrörelsen handlade om jobben har jag börjat arbeta på ett program med tio punkter som jag kallar just jobbet. Den första punkten lyder : Gör inte vad någon annan skulle ha gjort utan gör vad du skulle ha gjort i den personens ställe.
Om någon föränderligtvis undrar om nämnde bevistar bokmässan i Göteborg så vill jag delge ett nekande svar på frågan. Författaren är utarbetad och stirrar på sin höjd lite i taket och på sin ännu högre höjd ger dammråttorna en chans att vara med i nucirkusen. Författaren hänger sig en stund åt powerapati, ty hela dagen får inte gå åt. Åt gjorde han igår. Att han åt var en enkel åtgärd för att inte gå hungrig nu.
Framtiden är skrämmande men spännande. Framspänning helt enkelt tvättad i en toppmatad enkelmaskin. Svårare än så är det inte att gå vidare till gå. Jag hör att det röstas därnere. Sökandes efter nybyggaranda där allt tes färdigbyggt ut. Clownen gråter för för många pajasar springer runt. Ingen kan väl på allvar tro att ett kyligt samhälle skulle vara ett bra sätt att bromsa den globala uppvärmningen.
Glöm sedan inte att det inte är denna dag den 19 september vi arbetar för en bättre värld utan de fyra åren emellan.
August har tagit några bloggfria dagar av som det kan heta i en sorts svengelskgrammatisk blandning. Yes I blogg in english. Blenglish kallas det, en variant av bangladeshish english, yiddish helt enkelt. Bloggish. Big blogg fish. Men August skall ta ett tag med hemsidan nu i september, inte med start idag men i en snar framtid, mycket snar framtid, nästan nu, men inte exakt. August pratar som tydligt är mycket i tredje person. Jagar inte men är på jakt. Efter tid, efter lokaler, efter rättvisa.
Var finns det prestigelösa spelet? Finns det? Jodå, i Underjorden gror det. Men det är skört. Tål inga marknadsliberala tryffelsvin. Akta, det gör ont.
Akta.
Tråkigt att fukten tidigt kryper oss in på märg och ben. Jag hade önskat att hösten vore sen. Det är ingen mot tröttheten i krumma dumma ben. Dessa pinnar vägrar ändå allt inte vika tum för friheten. Folk tror att vi bara leker, hittar på och finner upp , men det är mer än ord från diktaren.
Från orden på lördag till jorden på söndag. Ena dagen mycket snack och den andra lite snack men mycket aktion. Vi ses först vid Hornstull och sedan i Vintervikens café kära människovänner.
Jag tycker att den här sidan i längden blir så mörk och dyster med allt sitt svart, svart, svart. Begränsad luftighet i tyngden. En eld separerad från sitt syre. Det påverkar så negativt min sköra morgonkarma. En kvävningslek. Men det är kanske inte så illa som jag låter påskina, jbland kan det vara skönt med något enkelt.
För många är dubbelmoral en extra hög moral höjd över den vanliga.
Fastighetsägarna är en rikstäckande organisation för fastighetsägare i Sverige, också för många nybildade bostadsrättsföreningar. Nedan följer sagda organisations etiska regler framtagna av dom själva. Jag kan personligen säga att jag inte känner igen dom.
MEDLEMSKAP I FASTIGHETSÄGARNA kräver ett seriöst och kvalitetsmedvetet fastighetsägande. Medlemmar i Fastighetsägarna ✪ Värnar om goda och förtroendefulla relationer till sina kunder – hyresgäster och bostadsrättshavare – och bemöter dem därför med omsorg, respekt och hänsyn. ✪ Uppträder alltid korrekt i det dagliga, löpande förvaltningsarbetet såväl mot hyresgäster och bostadsrättshavare som mot den som söker bostad eller lokal. ✪ Är tillgänglig för hyresgäster och bostadsrättshavare och ger dem löpande information om vad de behöver veta för sin användning av bostäder, lokaler och gemensamma utrymmen. ✪ Sköter och underhåller bostäder, lokaler och gemensamma utrymmen så att de motsvarar den service och standard som överenskommits. ✪ Låter miljöhänsyn ingå i fastighetsförvaltningen och ger hyresgäster och bostadsrättshavare den information och de praktiska förutsättningar som krävs för att de ska kunna ta sitt miljöansvar. ✪ Informerar i god tid berörda hyresgäster och bostadsrättshavare om planerade underhålls-, förbättrings- och ändringsåtgärder av lägenheterna och fastigheten i övrigt och ger dem tillfälle att ställa frågor och lämna synpunkter på planerade åtgärder. ✪ Åtgärdar fel snarast och begränsar olägenheter vid t.ex. en reparation. ✪ Ingriper mot hyresgäst eller bostadsrättshavare som inte iakttar vad som fordras för att bevara sundhet, ordning och gott skick inom fastigheten. ✪ Försöker att lösa eventuella problem i samförstånd och ser tvister inför myndighet som en sista utväg.
Det borde finnas en organisation för de som inte följer dessa regler. Faslighetsägarna.
Mitt namn är Klaugust och jag har en million saker och så, stora som små, att föra klagan på, så de må himmelen nå, så att det sedan oss regna klagan uppå. Och vår jord näres av vår egen klagan då. Så kan det gå.
Vår planet jorden, där vi bor, lever och försöker andas faller i bitar, söndrad av allt härskande. Vi har fem år på oss att ändra riktning. Det är en mandatperiod och ett år så lägg bort det gamla polemiska politikterjafset om vem som vet bäst. Det är bäst att skynda på nu. ALLA!
Och pajaspolitiker hoppar runt, hojtar konsumentmakt, konsumentmakt och lägger sig platt inför kapitalet för att i SIN vanmakt beskåda skapelsens krona vissna och dö. Det är synd om människorna.
Det börjar bli rörigt nu. Samlar tankar och slänger saker.
Någon som verkligen trodde att en färgad president var en garanti för frihet? Det fria ordet är lika styrt och strypt som alltid. Nyansen må förändras men ränderna går aldrig ur. Är man en indoktrinerad amerikan så är man. Och insiktsfulla amerikaner erkänner själv att dom är idioter. Svensk jantelag är en västanfläkt i jämförelse. Här snackar vi om självrannsakelser utan mål.
Jag älskar böcker! När jag öppnar dom talar dom till mig och resten av tiden håller dom käft! Uff! Självplågarens väg till insikt. Folk tror att vi diktare bara leker, men det är endast ett tryckfel. Hittar på och finner upp. Tack alla barn i alla åldrar och medskapare för fyra underbara dagar av lekfullhet och drömspel. Fem dagar var planerade men en dag förblevo vi klimatflyktingar i lättropiskt regn som jag ändå hoppas svalkade våra pannor,
vässade våra sinnen
tvättade våra ögonglas och , så att vi må se klarare. Er alla som fotograferade vill jag be er att dela med er av era alster, då bilder enligt avtryckens oskrivna lagar tillhör såväl tagaren som givaren. Jag drömmer om ett stort familjealbum. Tänk på att,som varningsskriften på cigarettpaket o.d. förtäljer, alltför mycket fotograferande kan göra dig passiv, mer till betraktare än deltagare. Mycket Tryck, trycket ömsom ligger ömsom springer runt. I drömmen är August trygg, trygget sveper in från alla håll och kanter, i cirklar och formationer, orden skola formas och när allt är över finns bara vad vi sa till varandra kvar. Och bilderna. Men som vi sa så mycket och en bild är tusen ord finns säkerligen tusen bilder kvar. Tiotusen ord sade vi varandra och envar av dom bär jag med mig i mitt hjärta till nästa dröm, min dröm som är en del av våran dröm, kanske samma dröm, kanske samma sanna dröm. Ord skola manglas ur min kropp. Skrivklådan är en hudsjukdom. Av ord är jag kommer och av ord skall jag åter varda. Ingen människa födes riktigt stum. Att vakta sin tunga är att undvika att få den bortklippt. Undvik klipparna då vi fått känna av dem så väl. Allt är upptaget, ingenting är fritt. Man kan inte göra annat än bjuda på sig själv. Håll min hand och ta min väg. Kulturen är rund. I kulturen kan allting hända sa Victoria Svensson till mig en dag någonstans mellan dikt och verklighet. När verkligheten är som bäst överträffar den dikten. Då är den dröm. När dikt överträffar dröm är den verklighet. Allt kretsar kring dessa tre. Friktionen mellan tvenne tillstånd bildar ett resultat blivande det tredje. Allt hör ihop. Det är den enda verklighet som finns. Eller dikt. Eller dröm. Inget kan isoleras. Då stoppas kretsen. Flödet. Att ha talang är farligt. Man kan lätt svälta ihjäl. Man blir automatiskt motarbetad av ruttenhetens underhållare. Ruttenheten är den avartade form av talang som premieras i detta demoniska tjuvsamhälle. Är locket på kommer medicinen aldrig ur burken. Klaga gör gott. Det måste stadgas en gång för alltid att en happy meal är en glad gris med en lyckans ost på toppen. Har någon för övrigt någonsin sett en happy meal le? Du är fast i din bostadsrätt. Jag har kommit för att befria dig. Välkommen till brf Gökboet. Det finns trådar, silvertrådar, mellan människor, en koppling. Tala är silver, tiga är guld. Men när endast guldet finns kvar talar tystnaden sitt tydliga språk och då är det försent att klaga. Klagomuren är den enda mur som förenar människor. Vad skall vi med ren natur till när våra hjärnor torkat igen och våra sinnen avtrubbats så till den milda grad att de inte ens går att användas till ätpinnar? Kärleken besegrar allt, det är så sant det sägs, men om den enes lycka är den andres olycka, är det då samma kärlek vi talar om? Om kärleken så kan besegra allt kan olyckan besegra lyckan såsom lyckan kan besegra olyckan. Om detta skall sättas i sanning är det inte mer än tomt prat. Den som inte är full av det är tom av det. Den kärleken är allt annat än kärleksfull. Pratar mycket, ja det gör jag, men vänta bara, snart kommer det, jag har det på tungan. Och det är inte morgondagg. Kompostering och kompatibilitet är båda mycket liktydliga begrepp. Kompostibilitet? Ta kålhuvudet tex. Billgt. Både närande och gott, samspelar beredvilligt med naturens ordning. den enda ordningen som finns. Allt annat är bara skönspelad kaos. Det existerar bara en ordning och det är naturens ordning. Allt annat vore att spela Skaparen. Då blir det till att ta ansvar, ta hand om skapelsen, inbegripet alla människors både upplyftande och påfrestande glädjen och sorger. Även sorgen kan såsom glädjen och viljan lyfta och flytta berg. Det är var skaparen är fast med. Det finns bara en regel som skapare, du får icke skapa ett slut. Då är skapare slut som skapare och vem skall då skapa om skapare icke fanns och ingen kunde ens återskapa skaparen. Skapelsen bör alltså bejaka den symbios i samförstånd som driver skapandet framåt. Det är vad som kallas för prat. Ut i verkstan och skapa! Så cirkeln slutes. Öppen när den är stängd beroende på var man befinner sig och ser. Eldstaden är på plats i vagnen och golvet markerat svart i kanterna för det som inte kommer att skylas av mattan. Jag är forfarande inte på det klara vilken färg fönsterblädena (stavfel eller kinesiskt inslag?, läsarens val.) skall ha. Blir det för mycket svart eller blir det det inte. Gardin, lås,lockfixering och trafikljus återstår. Inte mycket. Men då får jag inte glömma ljusskylt, transportfönster och dörrens karmar. Plus att locket inte hinner få en andra strykning. Såja. Glädjen delas med dubbla värdet sorg. Det som nyss var eufori, stelnar snabbt till ett moras. Nöjet liksom ruttnar bort och glädjen faller sönder. Min glädje, min sorg, min vagn,vart drar du mig? Hela drömspelet skulle kunna spelas i denna enda vagn. Fröken Julie skulle också fungera, den skulle mot i en introduktionsfas fungera bättre som campingteater. Nu skrev jag nyss campling istället för samma ord utan ell. Campling är ett vackert ord. Kan någon människa förklara vad ordet campling betyder förutom att det verkar upprepa sig på varandra. Om jag utfyller raden får jag plats med ett campling till. Campling mina vänner tål att undersökas dryftas, böjas närmare. Campling. Jag har i alla fall en camplingvagn. Jag blir så lycklig av att läsa eran pressrelease mina döttrar, mina barn. Det rör mig djupt, värmer i bålets schatull, tårarna tittar fram, glädjetårana, det är ingen gråt som säger förlåt. Bitarna liksom faller på plats. Ni är bäst, vi är bäst, den bästa av två världar, himmel och helvete. A pressrelief. Releases the pressure. Jag åker in till staden senast fredag för att höra vad läkaren säger och som det är tidigt på morgonen åker nog ingen vagn med. Livet är kompatibel med döden som är kompatibel med livet. Livet är kompatibel med döden som är kompatibel med livet. Den dödlige har vissa kompatibitetsproblem med livet och vise versa för att kompatibilitet skall kunna uppnås. Döden är kompatibel med livet som är kompatibel med döden. Döden är kompatibel med livet som är kompatibel med döden. Den livlige har vissa kompatbilitetsproblem med döden och vise versa för att kompatibilitet skall kunna uppnås. I Strindberg hittade jag språket. På Strandvägen hittade jag stråket. Tråket. Jag kände mitt kall att göra något upplivande där. Strandvägen är en förort till Djurgården. En stenförort människan manglar sig igenom för att landa i Djurgården med sina smeksamhetens prunkande skuggor. Djurgårdens smeknamn är kaminerna. Kaminerna håller människan varm under kalla tider. Kaminern kallas då kaniner. Kan ni förstå så? Då så. En eloge till er editoreala damer att ni ändrade mitt namn. Ni har återskapat mig. Jag känner igen mig nu, som den hybrid av fläskkött och väsen som det är att vara människa. Uppenbar men ändå hemlighetsfull. Tydlig men ändå otydlig, Hård men ändå skör. Dag men ändå natt. Ja men ändå nej. Ändå men ändå inte. Det är motsägelsefullt att vara människa. Men ändå inte… Nu när det är så himla varmt kan det vara läge att damma av den gamla anvisningen från kalla(ett eftertraktat ord dessa dagar) krigets dagar: om kriget kommer, och då var det atombomber som skulle användas, moderna som man var: Duck and cover, för det är där längst ner vid golvet, under matsalsbordet,där gatan möter husets vägg som det finns det syre som är så viktigt för vårat liv. Hetta, smärta, härdsmälta. Själslig rening går enklast att köpa i Prästbyrån. Men det finns ingen garanti. I engelskt skriftspråk, speciellt i den amerikanska varianten är det vanligt med särskrivningar och att tongivande ord ges stor bokstav även mitt i meningar. Jag tror att A Dream Play eller a Dream Play skulle se snyggare ut än det hopgyttrade Dreamplay/BUS. Vad säger ansvariga? Rabarber kan vid överkonsumtion försvaga skelettet. Den genomsnittlige svensken äter ungefär 4 kilo rabarber innan den går och röstar i riksdags,kommunal o landstingsval. För kyrkofullmäktige finns inga siffror men tros ligga på en om inte lika så något högre nivå. Fröken röstar vaje dag, men det är en annan historia. Jag tycker inte om klangen i namnet Argust. Jag heter August, uttalas ågust, den störste, den förste, Urgust. Namnet är August, Urgusten för de äldste som kommer ihåg mig från när jag skapade jorden på mina fem fingrar. Ja jag är Brahma; Brahma-Lama-Ding-Dong forever;allt är vackert det som jag har skapat, jag är störst, jag är en skatt, jag är en sällsynt fyrklöver i din rabatt. Se mig som den jag är; störst, bäst, vackrast! Silvertrådar spinna en gyllene melodi, en strof, ett stoff av den stora idén, men kärleken besegrar allt:Nej jag har inte skapat kärleken, kärleken har skapat mig.Där kommer jag god tvåa. Jag kan enbart sträva att så mycket det går vara såsom den bild av kärleken mitt hjärta hyser som sitt bo. Regnvädret som förutspåddes blev om intet, enbart ett litet jungrudugg i huvudstäderna. Jag är om ingen visste det en vän av regnet mer än av solen. Hellre fuktig än torr. Jag sätter min tillit att torsdagens prognos skola inslå då vi må dansa i regnet som om det vore de sista dropparna i resten av våra liv. Jag är som en treåring i denna sommarhetta; -Dumma Gud som skapade sån värme. ,Kanske man skulle ta med Arvikavagnen enkom som samlagrejerivagn innan den förpassas till de sälla skrotmarkerna, en BUSloge, går lätt att dunka väskor i, göra hyllor, hänga stänger, spränga poänger , Skit i massan. Kolla på Almedalen. Den teatern har resurser. Mandelmassepotatisteater. Almedalen är teater som engagerar. Ingen som sitter och analyserar där vad författaren tänkte och påverkan av vilka skor han hade på sig. Därför har jag skapat Dreamplay, en politisk jeopardy; Publiken röstar och står i 4 år sedan frågande. Ett existensiellt sällskapsspel. Liknelsen till jeopardy är intressant. Där såsom i livet finns redan svaret, oftast framför näsan på en, mens man går omkring och letar efter förklaringen,riktningen,frågeställningen som motiverar svaret. Åtminstonde den tionde om man skall tro Svarlett O´Hara. Och det kan man väl? Om man vill? August planerar en resa till huvudstaden lördag eftermiddag för att sedan på måndagen återgå till sitt stataråläggande på huvudstaten. Allt är annat än statiskt på Busbacka. Har någon sett till vimpeln? Det blåser så fasligt att flaggan trasas sönder. På dagarna flugor På kvällarna mygg Var skall en människa känna sig trygg? Dagens avRättning eller konsten att bjuda på sig själv I dag är jag död Det ingår sallad och bröd Först kommer gnället, sedan kommer klagan och efter det överklagan. Det är då det börjar likna någon. Kasta ur er edra klaganden, era gnyn, bjäfs och övergrepp så de må forma en stor överklagan, en gentemot översten up there,whatever he might be, en översteklagan. Era hopp och fall kommer att finna plats i översta lådan i min advokatbyrå där de ligga till sig i lagrad grund för att på sjunde dagen stiga upp mot skyn i formen av ett ramaskri i övertoner. En symfoni av överklagan. Kom ge din klagan laga grund. Ring in din klagan, ring klaga ring, 086423007,It don´t mean a thing if you ain´t got that swing, ringa in din klagan ringa. Eller skrik på gator och på torg. Eller ha med dom till Det stora Drömspelet i Vinterviken. Gudadöttrarna tar in, lyssnar. Viken där vintern är vacker varje gång. Men årets vinter har redan varit. Förf.anm. Här sitter jag och klagar för mig själv.
Äntligen har jag dragit på det blodröda färglagret på flygellocket.Färgen som skall efterföljas av tre lager svart. Det är en enormt vacker kulör den röda. Halvt transparent och rinnig precis som blodet i konstnärens ådror. Den färgen får inte förgås tänkte jag, ingen blodspillan. Få vet vad vackert som nu skola dväljas under den kommande svarta lacken. Men vi som vet vi vet det. Det är konstnärens, diktarens blod som ligger till grund för hela skapelsen. Skulle det kunna vara annat? Petroliumbaserad är den och jag förnimmer en skärgårdsutflykt med motorbåt och sill. Insekterna som vanligtvis lockas av det söta bindemedlet för att kladda ihop sig och sedan dö surrar istället saktmodigt över det målade objektet,därefter bara nedramla snabbt mötandes en bensinsniffares grymmaste öde.Det är det mina barn som kallas det jordiska livet.Spisfundamentet är också på plats och det är klart för att såga hål i taket imorgon för att dra skorsten.Efter att spisen, som för övrigt är en bärbar gjutjärnspjäs en gång i tiden fabicerad på Kockumsverken i Malmö hamn, transportsäkrats på något förbannat sätt och skorstenspipan isolerats från resten av världen, kan spelet runt både kolerasuspekta och kålerasuspekta, de börja.
Tack Per för den ovärderliga hjälpen med vagnen under lägret.
28 gudabarn har gjutit guld i mitt konstnärshjärta. Tack. Tillsammans skola vi nedstiga för att se hur människobarnen har det.
En bra fotograf har inga bilder på sig själv.
Blod är tjockare än pengar.
NÄR MÄNNISKOR INTE KUNDHE KOMMA ÖVERENS SKAPFADE MAN PENGHAR SOM MELLANHANDH. NU KIFVAS MÄNNISKOR OM PENGHAR. SÅ BLEV KIFVAS TJUFVAS. TVÅ FASER. EN KIFVFAS OCH EN TJUFVFAS.VARFÖR SKOLA MÄNSKOR TJUFVAS? I VILKEN FAS BEFINNER SIG DENNA VAS? INTETSÄGANDE BETRAKTELSER FRÅN EN DÖENDE RAS: EN RAS EN MASSE. MEN VI SKOLA LIKT PIPPI FENIX ÅTERUPPSTÅ SOM DET STÖRSTA SPELET AV ALLA: SPELETH SOM DRIFVA ALLA HJUL; PUMPA ALLT BLOD; ALL LIVSVÄTSKA. KÄRLEKEN LEKER ÅTER I KÄRLEN.
Välkommen till Stockholm Smell Society. Stockholms Luktsällskap. Vi vill uppmärksamma aktuella doftsensationer i Stockholmsområdet. Själv har jag tillbringat den mesta av dagens tid i innerstadsområdet där den mest markanta doften var gammaldags dieselavgaser från Ikeabussarna på Regeringsgatan. Och den högst obehagliga doften av gammalt slakthus som i ett par dagar regerat soprummet i huset där jag bor har bytts ut mot en även om syntetisk men i alla fall angenämare doft av jordgubbsimitation. Jag har egentligen bara haft otur. Stockholms luktsällskap inbjuder alla att dela med sig av angenäma doftsensationer genom att starta egna luktsällskap och dela med sig av sina upptäckter. Allt kan sedan anknytas till Friluktsfrämjandet för en nationell utsträckning.Man börjar som liten i luktärtorna,kanske avancerar man till S-pion.En dofts nyanser är omätbara.Använd näsan mina vänner och kom igång med era luktsinnen.Själv kan jag nog säga att det luktar drömspel.
I skymningens ljuva timma sker ett drömspel, ett samspel, då både natt och dag väga lika…
Glöm ej Piratpartiet. Skall denna friska fläkt, den tydligaste rösten i svamlet, som tar ställning för vårt ursprungs suveränitet och rätten till vår egen framtid på allvar, av kontrollhetsande storebror förbigås som om världshistoriens största fråga vore mindre värd än en melodifestival eller ett prinsessbröllop.Till och med kyrkan släpper de av Gud påstått suveräna patenterna på gener och liv till de multinationella företagen. Om vi nu råkar förbisefrågeställaren kan vi i alla fall hålla frågan vid liv. Vem har rätten till våra liv. Tidigare frågeställningar har gällt tillgången till våra kroppar,vårt svett,våra muskler… Engagemang som arbetskraft.En viss balans har kunnat uppnås meddelst att båda parter, stundtals väldigt ojämnt fördelat, stått i förhandling och utbyte uppstått. Men med självuppfunna patenträtter kastas vi de facto tillbaks tusentals år i historien, och där långt tillbaks i utvecklingen.Här sitter jag och tänker som det betydde något.
Det stora problemet som jag ser det är att kungar och drottningar dör för sällan, vilket lämnar en massa övriga ättlingar att försöka hitta sin mening i livet. Se på stackars prins Charles som säkert kommer att överlevas enbart av sin egen mor.
Vad gör alla landkrabbor i Staden på vatten?
Varje dag har kampen bara börjat.
Jag älskar bara en kvinna och det är VIKTORIA! Den repliken är lånad. Och går ej att lämna tillbaka. Det vet du Daniel, men nåväl, här får du den av mig i brölloppspresent. Och din käresta får den att mottaga. Det är det högsta.Att mottaga från en diktare som vet att leva.
Om det nu skall vara en Love festival med allt vad det innebär ställer jag mig frågande till närvaron av alla vapen och krigsmaskiner. Är det för att försvara äktenskapet emot kärleken?
Politik är mycket snack och lite kärlek.
Är i färd med att färdigställa sitt musikstycke för 100 vuvuzelas och en sprucken gris att uruppföras i Almedalen. Murar skola rämna. Kompositören finner sig bollandes med olika titlar på verket. Ingen ter sig än klockren som titulering. Sista skriket, Folket och ledaren, Svanberg och omvärlden, kärlek och uppror…Förslag emottages.Ring gärna till min förläggare på 08-6413207 och berätta vad ni tycker stycket skall heta. Är hon inte inne så tala in på telefonsvararen,den härligt gamla telefonsvararen, och hälsa från Diktaren. Så har jag mitt aldeles eget Ring P1 där bara du och jag vet innehållet på detta program. Hur lokalt kan det bli? Kostar bara ett lokalsamtal om du ringer från fast telefon. Som synes skiner min förkärlek till bronsåldersluren igenom. Här sitter jag och pratar för mig själv.
Har idag förstått skillnaden på parasiter och parakiter. Parakiter uppträder inte i lånta fjädrar och man vet för det mesta storleken på dem. Det är svårt att förstå att efter lång tid ägget blivit ett smultron. Jag förmodar att mänskligheten kommit till sin topp och att vi är på väg tillbaks till frukt och grönt-stadiet. En padda sökte sig uppför förste trappen. Men pappa är mäkta stolt över sitt stora smultron. Mycket mjölk kräver det. Här sitter jag och pratar för mig själv. Betraktade igår flaklast efter flaklast av efter promoveringen xalterade ungdomar.Jag kan fortfarande inte bestämma mig om det är bröllop eller begravning. Fördjupa er i edert drömspel så att det må gå oss väl. Mammografin är fortfarande överlägsen demokration.Mammografin hymlar inte när det är fel. Mammografera demokratin innan det är för sent. Innan pesten bryter ut. Kärleken är ett grundämne bestående av två atomer.Kärnfamiljen är bara ett resultat av dess klyvningar.
Det finns ett band mellan kungahuset och folket som sk folkvalda inte besitter ironiskt nog. All makt utgår från folket, och kungen är folkets garant emot idioter till presidenter.
En tanke maniska republikaner har glömt är att kungahuset alltid har behövts och kommer fortsättningsvis att behövas för att hålla överklassen i schack.Nån revolution lär den låtsasambitiöse svensken inte hinna med mellan tvättstugor, barnplaceringar, köksrenoveringar, yogapass och solresor till fattiga länder där man enligt egen utsago blir behandlad som en kung.
Vi håller sakta på att döda våra barn. Vi har redan skadat många. För att vi är skadade själva. Intet är ändå grövre än den sinnenas genmanipulation som pågår. Detta exempel är ändå så fysiskt det kan bli och hänger ihop i en komplicerad väv som kallas liv, vilket innefattar den heliga rätten till ett fritt sådant. VI BEHÖVER INGA FLER TILLSATSER. Vi behöver inga fler ersättningsämnen.Vi behöver komma tillbaks till vad vi en gång var. Det mina vänner är vad som kallas för utveckling.
Komplimanger är ett taktfullt sätt att säga att man inte tänker hjälpa till. Det kan också missuppfattas som att man menar det man säger.
Diktaren har ingen inspiration idag.Gårdagen gick såsom i lera med ryggverk som ledmotiv. Gårdagen drev höften mig till smärtans gatlopp. Jag övervägde allvarligt att skjuta mig med en höftpistol. Deadlinepanik, mygg, kallt, saknaden av my deer one vid min sida, skapelsens ångest i fastkörandets tryckkokeri. Företar mig en overksam dag och åker till U för att införskaffa stödben och en flaska Hennessey. Den fåfänga delen av mig får en ny nagelsax. Här sitter jag och pratar med mig själv
|
|||||
 |
Det är svårt att få det att gå runt på Barnens Underfinansierade Scen. Är kultur en vara eller icke vara,det är frågan och svaret är icke. En kulturell kris grundar sig på andefattighet. En kulturell kris går inte att devalvera sig ur. Mindre tavlor? Kortare pjäser? Lättmetall i statyerna? Bort med var tionde ord i nyskriven skönlitteratur? |
||||
 |
Ärade vänner, bekanta, alkemister, kritiker och politiker. Här ser ni ett ypperligt prov på mina senaste experiment. Med hjälp av Mormors fasta hand placerar vi sakta och med stor vördnad ut våra små spelpjäser på spelplanen. Må en fortsättning följa snart på detta mycket, mycket spännande EXPERIMENT. Som sagt. |
Finns det inte dagar då du känner dig som staten Israel? Att hela världen är emot dig. Enda skillnaden är att du kommer antagligen skada bara dig själv.
Till förläggaren.Jag föreslår att vi presenterar spektaklet med orden fritt SÅSOM Ett Drömspel av A Strandberg.Okej Strindberg då. Det är vad det är. Fritt efter har man ju hört till döddagar. Det är stora gäspet där. Jag tror inte jag slår i luft. En mygga i text men en elefant i betydelse. Diktaren har ingen inspiration idag.Gårdagen gick såsom i lera med ryggverk som ledmotiv. Gårdagen drev höften mig itill smärtans gatlopp. Jag övervägde allvarligt att skjuta mig med en höftpistol. Deadlinepanik,mygg,kallt,saknaden av my deer one vid min sida,skapelsens ångest i fastkörandets tryckkokeri. Företar mig en overksam dag och åker till U för att införskaffa stödben och en flaska Hennessey. Den fåfänga delen av mig får en ny nagelsax.Ser fram emot inspirationsdagar.Vagnen färdigställs dagarna efter inspirationshelgen.